Jenny

Igår, den 21a i andra blev jag vän med Andreas igen. Jag tänkte att.. Va fan jenny nu måste du visa att du vill bli vän med honom igen. Han stod i en trappuppgång i Hedbergska huset, det var innan vi skulle ha kinesiska. Jag gick fram och sa glatt; "Hej andreas!". Svaret jag fick var utdelat med dyster min: "Vad vill du då?".
Jag väntade ett tag. Vad ville jag egentligen? Så svarade jag lågmält att.. "Jag vill bli vän med dig igen..". Jag kunde se på pojkens ansikte hur han blev mjukare inuti, men på utsidan ville han inte visa det, utan han rätade mer på sig och fortsatte att vara kall. Vem vann? Jag. =P Jag övertalade honom kan man väl säga. Jag använde (enligt mig själv) bra argument till att vi borde bli vänner igen. Att vi känt varandra så länge och att vi inte ska skiljas som ovänner, allra minst nu när vi snart tar studenten. Och han höll med. Han hade själv mått dåligt över hur vår situation såg ut, men till slut tog vi i hand på att vi skulle bli vänner igen. Så pratade vi sedan som om nästan inget hade hänt. Jag frågade om han varit på nolia och om han hittat något intressant. Och han sa att han nog kommer läsa vidare på miun till undersköterska. Jag kan säga att jag blev förvånad! Men visst.. det är väl bra att han blir det? o.O =)
Innan jag gick in i salen där jag skulle ha kinesiska hejdade han mig och sa att han ville be om förlåtelse för att han hade varit en sån idiot när magnus och jag var ihop. Då kunde jag inte låta bli och skratta och rätta honom; "Vi är fortfarande ihop" :P Men som alla vet så är jag ju ganska förlåtande, så jag sa att vi skulle lämna det bakom oss, men jag sa bestämt att jag BARA ville vara vän med honom. Hoppas han förstått det den här gången. Fick förresten veta att han har skaffat msn. o.o Inte chatten, bara hotmail. Men ändå. xD